+3548539763 info@deniseweber.se

Har ni precis som jag stått i hästaffären, eller kikat på nätet, och funderat över vilket bett som egentligen passar hästen bäst? Har ni precis som jag känt er ännu mer förvirrade när ni står där med 1000 olika möjligheter framför er? Enkeldelat/tvådelat, tredelat, rakt, med eller utan hävstångseffekt, eggbett eller D-ringsbett… Det finns så mycket att välja mellan och hur vet man egentligen vad som är bäst?

„Hästen är inte skapad för att bära ryttaren“ ett uttryck man nog har hört tusen gånger. Detsamma gäller för hästens mun… den är inte skapad för att ha ett bett, och egentligen finns det inte plats för ett bett eftersom hästens tunga fyller upp munhålan. Med tanke på att hästens mun är full och vi därutöver dessutom sätter in ett bett, så föstår vi vikten av att ha ett bett som passar och se till att allt står rätt till med tänderna. Att hästen har god munhälsa är en väsentlig grund för att få en häst som är trevlig i „handen“.  Vi ska dock ha bakom örat att problem med hur hästen är i munnen/svarar tygeln, oftast har med handen som håller i tygeln att göra.

  • Se till att hästen blir kollad av veterinär regelbundet för att försäkra god tandhälsa
  • Alla bett kan vara ett „vapen“ – det beror på handen bakom tygeln
  • Tungans storlek avgör hur tjockt bett vi kan använda (inte huvudets storlek)

Varför finns det ett tandfritt parti i hästens mun (lanerna), är det för att vi ska kunna använda betsel? Nej inte riktigt… om vi tittar på hästens evolution så har det tandfria partiet utvecklats för att hästen ska kunna spotta ut stenar och andra hårda saker. Hästarna som kunde göra detta slet mindre på kindtänderna och var alltså bättre „utrustade“ för att leva i  naturen. Denna reaktion använder vi oss av när vi ska betsla hästen, vi sätter in fingret i den tandfria delen för att hästen ska öppna munnen. När det kommer något hårt i detta område öppnar de munnen för att bli av med det. Hästarna gör så mycket för oss människor som inte är naturligt för dem, därför är det viktigt att lära hästen att bära betslet rätt och vara lugna med det, ge den unga hästen tillräckligt med tid för detta i inridningen. Om hästen inte lär sig detta kommer den alltid vara orolig i munnen och röra tungan mycket. Hästen måste lära sig att bära betslet med stängd mun, men samtidigt vara uppmärksam för när ryttaren ger en hjälp. Olika hästar är olika snabba att lära sig detta, vissa lär sig snabbt och andra behöver mer tid och hjälp.

Förr i tiden var det ett tecken på vilja när hästen tuggade mycket på bettet – idag när vi vet mer om hästens mun och tandhälsa så vet vi att detta är långt ifrån sanningen. Hästar som är oroliga tuggar mycket på betttet, det är dessvärre vanligt att de lyfter upp bettet och biter i det så att de förstör tänderna. Friska tänder har svarta ränder eller fläckar, men hos många hästar är tänderna så slitna att dessa ränder inte längre syns. Risken finns för att tanden öppnas upp, vilket kan leda till infektion i roten och att hästen får tandvärk. Vanligaste orsaken för detta är att folk använder för långt bett, det är dem betten som hästarna biter i. Vanligaste bredden på hästens mun är 10cm men det är även många som har 10,5cm. Helst ska man välja ett bett som är 0,5cm längre än bredden på hästens mun. Denna vetskap, i kombination med att lyssna på hästen kan vi använda oss av för att hitta det bett hästen gillar bäst. Ett bett passar inte alla hästar, det en häst är jättefin på kanske är helt värdelöst på en annan häst.

  • Välj ett bett som är 0,5cm längre än vad hästens mun är bred
    – Det finns ”instrument” till att mäta hästens mun (kanske har din veterinär ett sådant och kan hjälpa dig)
  • Prova dig fram och lyssna på din häst
    – Är hästen lugn och tuggar harmoniskt på bettet, får hästen lite ”läppstift”?  
  • Känn längs lanområdet i munhålan när hästen har betsel i munnen – du ska få plats med två fingrar mellan bettet och främre övre kindtanden